“The greatest sign of success for a teacher is to be able to say, ”The children are now working as if I did not exist.”
Maria Montessori ( 1870-1952 ) var en av Italiens första kvinnliga läkare.
I sitt arbete kom hon tidigt i kontakt med lågpresterande och socialt missgynnade barn. Hon blev snart övertygad om att barnens problem var av pedagogisk snarare än medicinsk art och att deras tillstånd kunde förbättras med intellektuell stimulans.
Ur den insikten utvecklade hon successivt nya pedagogiska metoder för att hjälpa barnen, och hon lyckades över förväntan. Barnens intellektuella och känslomässiga utveckling var häpnadsväckande. Hon frågade sig då, om inte hennes idéer också skulle kunna fungera minst lika väl på helt friska barn.
Maria Montessori visste vad varje förälder vet – nämligen att alla barn är nyfikna, fulla av upptäckarglädje och ivriga att pröva på och lära nya saker. Och precis som föräldrar världen över märkte hon, att barnens intressen varierar med ålder och mognad. Dessutom observerade hon, att intresse-förändringar följer ett givet mönster, som är detsamma hos alla barn. Från de allra tidigaste intressena av att äta själv, lära sig gå, lära sig prata osv, till intresset för läsning, matematik, rymden osv. Hon fann, att barn under sina olika mognadsstadier är speciellt mottagliga av olika slags kunskap. Hon insåg det värdefulla i att ta till vara intresseperioderna, som hon kallade ”känsliga” eller ”sensitiva” perioder. Hon skapade förutsättningar för barn att utvecklas till harmoniska och självständiga vuxna.Frihet att välja aktivitet och möjlighet att arbeta ostört i egen takt.
Maria Montessori ägnade hela livet åt att föra ut pedagogiken i världen, ett arbete som hennes son Mario Montessori sedan tog över.
(Källor: www.montessoricentenary.org, montessoriforbundet.se.)
