Maria Montessori föddes i Italien 1870 som enda barn, när samhällsklyftorna var stora och industrialismens barn var en handelsvara.

Redan från grundskolan valde Maria Montessori att gå sin egen väg. Hon gick i en pojkskola med teknisk inriktning. Marias far var inte förtjust i detta, men hon hade stöd av sin mor. Marias far var revisor och hennes mor var välutbildad jämfört med andra kvinnor på den tiden och hade en passion för att läsa. Länge ville Maria bli ingenjör, men sedan ändrade hon sig och bestämde sig för att gå en medicinsk inriktning. 1896 utexamineras Maria som en av de allra första kvinnliga läkarna i Italien. Hennes examensarbete handlade om psykiatri, ett ämne som intresserade henne mycket.

Läkare på psykiatrisk klinik

Som nyutexaminerad läkare fick Montessori tjänst vid universitetssjukhusets psykiatriska klinik och kom därigenom i kontakt med barn med funktionsnedsättning placerade på mentalsjukhus. Hon upprördes över de förhållanden som rådde på mentalsjukhusen där hon mötte understimulerade barn och personal som saknade förståelse för barnens behov och uttryckte därför att vården behövde kompletteras med undervisning.

Följande videoklipp från filmen om Maria Montessori: una vita per i bambini (2007), ger oss en inblick i hur speciella barn behandlades på hennes tid.

Två inspirationskällor

För att kunna erbjuda lämplig stimulans tog Montessori del av studier utförda av två pionjärer inom området: Jean Itard och Eduard Seguin. Itard hade år 1800 åtagit sig uppdraget att rehabilitera en fransk pojke som övergivits och överlevt åratal av isolering utan mänsklig kontakt i Averyondistriktets vildmarker. I arbetet med pojken utarbetade Itard en rehabiliteringsmetod som kom att sätta sinnesträningen i fokus.

Metoden kom senare att utvecklas av Seguin som utformade en rad praktiska material för specialpedagogisk verksamhet. Genom användandet av exempelvis färgkort, geometriska former att passa in i ramar och flyttbara bokstäver skulle barnen erövra kroppskontroll, lära sig läsa och skriva samt medvetandegöras om former, färger, storleksförhållanden, lukter, smaker, ljud o.s.v. Materialen var analytiskt konstruerade där uppgiften som barnen skulle lösa var analyserad i minsta detalj. De var dessutom graderade efter svårighetsgrad samt utformade så att de var självkorrigerande.

Embryot till montessoripedagogiken

Maria Montessori

När den Ortofreniska skolann i Rom grundades år 1900 erbjöds Montessori tjänsten som rektor. I skolan som utbildade lärare för barn med funktionsnedsättning, och inte minst genom dess övningsskola, fick hon möjlighet att observera, experimentera och vidareutveckla de material och metoder som hon inhämtat. Här finner vi embryot till vad som senare kom att utvecklas till den pedagogik som Montessori kom att ge namn till.

Vid den Ortofreniska skolan arbetade Montessori intensivt med eleverna och lyckas över förväntan. Eleverna lärde sig läsa och skriva och några fick till och med bättre resultat än elever i reguljära skolor i de statliga skolprov som då genomfördes, vilket ansågs som ett mirakel. Montessori själv skriver i efterhand i The Montessori Method att hon förundrades mer över orsakerna till att barns resultat i reguljära skolor inte var högre och därför närde en önskan om att även låta dessa få arbeta praktiskt och sensoriskt.

​Maria och dr Guiseppe Montesano, båda rektorer på ortofreniska skolan, fick i hemlighet en son, Mario, år 1898. Guiseppes mor tillät inte giftemål och ett utomäkteskapligt barn vid den tiden var en skandal, så Mario adopterades bort. När Mario var 15 år återförenades mor och son. Mario Montessori ledde AMI Association Montessori Internationale fram till sin död 1982.

Casa de bambino vi invigning 1907

Maria grundar förskola

Sina första pedagogiska insatser med barn utan funktionsnedsättning gjorde hon i Romstadsdelen San Lorenzo där, skriver hon själv, de flesta invånare var arbetare utan arbete, tiggare och nyss frigivna fångar. Hon erbjöds där att ansvara för verksamheten i en nystartad förskola samtidigt som hon hade kvar den docenttjänst i antropologi vid Universitet i Rom som hon fått 1904. Maria döpte förskolan till Casa dei Bambini, barnens hem. Förskolan startades som en del inom ett projekt som syftade till social och materiell upprustning inom området och låg i ett stort hyreshus. Stadens avsikt med förskolan var att möjliggöra för föräldrarna att förvärvsarbeta samt förhindra vandalisering i och med att barnen hölls under uppsikt. Dessutom skulle projektet resultera i att föräldrarna indirekt påverkades genom den fostran barnen fick.
Maria skapade en miljö som var anpassad för barnen. Maria observerade barnen under deras arbete. De var koncentrerade och fick själva välja det material de ville arbeta med. Barnen fick arbeta så länge de önskade och fick inte störa varandra. De ville upprepa övningarna gång på gång. Barnen var nöjda och tillfredsställda och utvecklade en inre disciplin och känsla för ordning.

Enligt Montessori var det endast i en sådan miljö som barnets sanna natur kunde visa sig.

De resultat Montessori nådde i arbetet med barnen fick snabbt stor uppmärksamhet och spred sig t.o.m. utanför landets gränser. Ryktet gjorde gällande att Montessori lyckats skapa något enastående och besökare från hela världen kom för att besöka skolan.

Maria Montessori stannade kvar i det fattiga området i Rom till år 1909 och därefter skrev hon en bok om sina erfarenheter. Den väckte enorm uppståndelse när den kom ut och har så småningom översatts till över 20 olika språk. 1911, vid 41 års ålder, lämnade Maria Montessori läkaryrket helt och dedikerade resten av sitt liv åt att utveckla den pedagogigska filosofi som idag är utbredd över hela världen.

Friedrich Froebel

Maria inspirerades av Friedrich Froebel och Johann Heinrich Pestalozzi.

Friedrich Froebel var en tysk pedagog, 1782-1852. Friedrich pedagogiska idéer har sin grund i Pestalozzi. Froebel la grunden för den moderna utbildningen baserat på att barn har unika behov och kapaciteter. Han skapade konceptet förskola.

Johann Heinrich Pestalozzi

Johann Heinrich Pestalozzi fader dog tidigt, och han växte upp under fattiga förhållanden med sin mor i Zürich där han studerade. När Frankrike invaderade Schweiz 1798 tog han hand om föräldralösa barn. Både i handling och författarskap framkommer Pestalozzis energiska idealism, tro på människans inneboende godhet och bildningens makt, och välvilja till de mindre lyckligt lottade. Han har gjort sig känd som en förebild för en kärleksfull relation mellan lärare och elev, och för att ha sett varje barn som ett frö av en god natur som utbildningen ska odla. Han har haft ett mycket stort inflytande på införandet av folkskolor i hela Europa, inte minst i Sverige.

 

 

Under sitt liv hade Maria Montessori gått igenom mycket, fascismen i Italien, två världskrig och ett inbördeskrig. Hon visste hur det kändes att vara på flykt. De upplevelserna gjorde att hon blev övertygad om att människan måste förändras. Montessoripedagogikens mål är att människan ska bli självständigt tänkande , kreativ och undersökande.

Montessorifilosofin uttrycker medvetenhet när det gäller helheten, samhörigheten och den egna kraftens betydelse i ett globalt perspektiv. Hon värnade om fred och samhörighet folk emellan, samt vördnad för allt levande och icke levande. Flera gånger nominerades hon till Nobels fredspris.

Maria avled 1952. Mario Montessori, Marias son, övertog hennes roll som ledare för det internationella Montessorisällskapet med högkvarter i Amsterdam. Mario dog år 1982.

Källor: Internet samt ”Möjligheter och begränsningar” Per Gynther